Staden reser sig
Det är fantastiskt att se hur en stad reser sig. Dag för dag förvandlas bilden av Port-au-Prince och jag förvånas av beslutskraften. Att ha mod att för hand hamra sönder ett hus, forsla bort och bygga nytt. Det måste vara en speciell karaktär, som för mig verkar unik.
Aldrig någonsin har jag känt mig otrygg, även om det finns rapporter om oroligheter. Om jag så möter skadade, hemlösa eller utblottade så finns där ett lugn. Det är med uppriktig förvåning jag under mina resor genom staden möter denna vänlighet hos människor som själva befinner sig i den största av nöd.
Det är svårt att beskriva, men även hos patienterna finns ett ovanligt lugn, trots smärta och lidande och osäkerhet inför framtiden. Man ser det i blicken. De vet att katastrofen har tagit allt och att de måste vänta innan hjälpen kan komma.
Van vid en kultur där man skriver namnlistor för främjad punktlighet inom kollektivtrafiken blir jag överraskad över det oändliga tålamodet hos dem jag möter. Kanske har vågen av katastrofer gjort människan mer ödmjuk. Att vara tacksam över att vara vid liv.
Vem minns inte bilderna från Italien när sophämtningen var lamslagen. Eller vad konsekvenserna blir av en tids strömavbrott. Hur många kan leda om vattenledningarna i händelse av att huset kollapsat? Uppenbarligen lever vi i ett sårbart samhälle hemma där många kunskaper och förmåga till anpassning förlorats.
Därför måste jag erkänna stor respekt för människor som förlorat allt utan hoppet. För de som ger allt fast de inget har.
februari 9, 2010 den 10:28 f m
Det är en stor sak att få uppleva denna styrka hos människan som du här uttrycker;
”Därför måste jag erkänna stor respekt för människor som förlorat allt utan hoppet. För de som ger allt fast de inget har.”
Tack för att du delar den med oss som är kvar här i jordbävningstrygga Sverige.
Jag har tänkt mycket på vår inneboende kraft under dom senaste åren, just den här förmågan hos oss människor att plocka fram denna styrka när vi behöver den.
Som jag ser på vårt dagsläge så kommer även vi i t.ex. Norden att snart behöva den för att möta dom prövningar som är på väg vad gäller klimatförändringar, miljöförändringar och ekonomiska kollapser, osv.
Min syn på oss människor är att vi klara detta, trots att vi agerar ganska knaggligt av och till…
Våra ljusa uplevelser hjälper oss att bära dom mörka, tänker jag.