Omänskligt arbete för mänskligheten

Utanför har mörkret lagt sig. Bara några dämpade samtal hörs fast rummet är fullt. Det dröjer innan det är dags att sova, mycket återstår att göra och planeras. Jag ser en italiensk läkare som jag vet har jobbat 36 timmar och ber honom att gå och lägga sig. Han tar min hand och ler. Han har två möten till innan arbetsdagarna är över.

Namnen över anländande och avresande på tavlan ändrar sig flera gånger per dag. Flera läkare ombeds att åka direkt från flygplatsen till sjukhuset. Där väntar upplevelser om människor som lever under ovärdiga förhållanden. Människor med otäcka skador som gör ont att titta på, som svider i själen.

Ett omänskligt arbete för mänskligheten. De som gråter och skriker blandas med dem som inte är medvetande. Att välja mellan hundratals personer med trasiga kroppar vem som ska få hjälp först och vem som får vänta. Det är mer än vad någon borde tvingas göra. Det är för dem jag arbetar och dem jag vill hylla med dessa ord.

Mellan tidiga mornar och sena kvällar saknas tiden att ta hand om sig själv. Det finns alltid en patient till. Kanske en energikaka till lunch. De kommer hem när lamporna slocknat. Kvar på bordet finns bara en gryta med ris.

Flera av våra hus rasade i jordbävningen. I ett hus bor nu femtio medarbetare vilka sover på madrasser på golvet och delar på tre badrum. Ibland finns det inget vatten eftersom pumpen, generatorn eller något annat gått sönder. Men vad gör det när man befinner sig i en värld som kollapsat.

Som hotellchef har jag de bästa gästerna någon kan önska sig. Som hälsar med ett leende före frukosten och som stannar i språnget för hjälpa. Dessa ord är för dem.